You can't put your arms around a memory

När jag vaknade upp imorse så kunde jag knappt prata. Rösten var sprucken och bedrövlig, halsen värkte, huvudet dunkade och ryggen smärtade. Ringde då direkt till mamma och sa att jag var tvungen att vara hemma med den lilla rösten jag hade kvar. Kan inte prata nu heller och allt det övriga gör fortfarande ont, skitliv. Dessutom så har jag ofattbart ont i hjärtat eftersom pappa dog idag som sagt.
Men nu ska vi inte vara ledsna utan glada! Strax så ska jag laga lite mat åt mig och Nancy och sedan så ska jag ta en liten promenad med henne trots att jag är sjuk. Men om man har hund så måste det göras. Det kanske blir bättre om jag får lite luft dessutom. Men aja, vi hörs senare bloggen. Ha en bra dag allihopa! Puss.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0