When I compliment her she won't believe me!
Alltså det är verkligen så.. Vi människor tar nästan aldrig åt oss av komplimanger eftersom vi inte vågar lita på dem. Vi borde verkligen se varje liten snäll gest som något positivt och vara glad för den istället för att jämt säga: "Nej, men jag är dålig.. Men nej, sluta.. Nej, så tycker du inte.. "Nej jag är jätteful!.." m.m! Men i vårt samhälle så får man ju inte ta åt sig för då betraktas man oftast som självgod och mallig. De flesta i Sverige blir så ofattbart avundsjuka när det går bra för andra att de börjar slänga ur sig taskiga saker, förstöra eller rent av frysa ut folk. Nu ska jag inte dra alla över samma kam men ni förstår kanske principen? Det är oftast sånt händer. De vi egentligen borde vara är att vara glada för varandras lycka och för att de har lyckats åstadkomma något bra!
Visst vi säger bra saker också men oftast säger vi ju dåliga saker för att vi själva är avundsjuka och inte vill dela den personens lycka. Men delad glädje är dubbelglädje inte sant? Visst jag säger också: "Men nej, jag suger på svenska!" fast jag kanske tycker jag är ganska bra och tycker det är kul. Men jag kan ju inte säga "Jag äger på svenska och tycker jättemycket om det!" För det ger helt fel vibbar till andra. De blir avundsjuka på grund av den personens höga självförtroende och kan därav börja trycka ner den för att den inte ska tro att den är något! Jag tycker det är rätt synd att man inte riktigt får visa att man är stolt över sig själv och visa att man lyckats eftersom alla andra blir så avundsjuka. Jag blir också avundsjuk som sagt men jag vill inte vara det, jag vill vara glad för den personens skull! Det skulle vara så bra om alla kunde dela glädje istället för att vara avundsjuka. Men det här problemet sitter dessvärre de flesta inne med vilket är väldigt synd! Hoppas samhället förändras inom den här punkten, tänk vilket gladare samhälle det skulle vara då!
En tjej vars hjärta blivit krossat när hennes förlorade kärlek funnit någon annan. Visst, det är jobbigt med hjärtesorg men varför inte vara glad för deras skull?
Kommentarer
Trackback